The Foundation, as a member of the Baltic Works Commission, is concerned that the debate over how to invest in restoring the Baltic is being confused by WWF.
We will not get the circular economy in the Baltic by strangling agriculture and at the same time storing phosphorus on land, in effect useless to agriculture.
We have to address the historical deposits of hundreds of years of sewage systems.
(in Swedish) WWF vilseleder i debatten om Östersjön http://www.aftonbladet.se/debatt/article23114136.ab
För den som läser det jag skriver kan knappast det s.k. spammer-argumentet komma i åtanke.
TACK Bengt för inlägget. Vi tittar på följande åtgärder. Varje ansats har sina problem och möjligheter. Jag uppskattar att du tar upp att döda bottnar är naturens egen rening. Därför upphämtning av sediment skulle, tror vi, vara en vinst för samhället och naturen.
1) Landbaserade åtgärder med hög kostnadseffektivitet
2) Syresättning av syrefria bottnar – pumpning av ytvatten
3) Fosforabsorberande material – aluminiumklorid
4) Fosforabsorberande material – märgel
5) Fosforabsorberande material – polonit
6) Bärgning av syreförbrukande sediment – återföring av NPK
I de starkt syrefattiga bottensedimenten finns som bekant hälsovådliga metaller bundna som sulfider m. m. Exponeras materialet för oxidation genom syresättning eller omblandning kommer dessa metaller att frigöras som joner och återfinnas i vattenmassan. Metallerna blir då tillgängliga för vattenmassans organismer.
“Nerskitningen” är en bedrövlig artefakt men det bör uppmärksammas att syrefattiga bottnar som fenomen är en naturens renhållningsinsats,-tills vidare. Gör inte ont värre. Föroreningar som uppkommer genom människans aktiviteter måste stoppas innan de når havet vilket i sin tur torde innebära att de måste fasas ut eller fångas upp i ett inledande skede. Fosfat lakas i huvudsak i partikelbunden form och bör därför i rimlig grad vara tekniskt åtkomlig.